Blod, svett och tårar

Nu är Gothiaveckan förbi och jag har flängt färdigt mellan fotbollsplanerna på Kviberg och Härlanda Park. Tyvärr såg vi aldrig något Qviding lag i final men efter sex kanonmatcher och en delad nionde plats för mitt lag så kan man inte vara mer än nöjd. 
Att för första gången stå vid sidan som åskådare och inte spelare under en cup fick mig att känna en himla lust till att spela fotboll igen. Något som jag inte känt på väldigt länge.
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0